torsdagen den 29:e juli 2010

Svenska Kyrkan och islam


Jag är med i Svenska Kyrkan, men om inte ärkebiskopen tar avstånd från islamkryperiet i den här artikeln, går jag ur eftersom jag inte kan vara med i en organisation som leds av en socialdemokratisk marionett.

Artikelcitat:

"Sverige har juridiskt klarat omställningen mot ett mångreligiöst samhälle väl"
Må så vara, men framför allt har Sverige lyckats skaka av sig det tunga ok som vilade över samhällsordningen under nästan tusen års religiöst samhällsförtryck.

När detta mål har uppnåtts, anstränger sig många dhimmifierade för att åter anpassa samhället till religiösa ritualer, men den här gången är det islam som ska prägla samhällsordningen och det börjar i skolan där segregeringen välsignas av det naiva folket som hör hemma i Svenska Kyrkan och Socialdemokratin.
"Praktiserande muslimer diskrimineras dagligen. De hindras att skicka pengar till släktingar eller att be på arbetet. De nekas traditionell klädsel, även på offentliga arbetsplatser och trots glasklara regler och domstolsutslag. De har svårare att få jobb och diskrimineras i skolan."
Det är inte diskriminering att kräva samma behandling av alla i skolan, på arbetsplatserna, idrottsanläggningar med mera. Det är sociala framsteg som det naiva folket vill riva ned och återinföra religiöst baserad segregation.

Beträffande hinder för penningexport handlar det om några fall där somalier har bluffat till sig bidragsmedel som sedan slussas till terrororganisationen al-shabaab. Bidragen var bland annat riktade bidrag till förskolor.

Dessutom handlar det om illegal bankverksamhet vilket de kränktas kör noggrant undviker att tala om.
"Det sekulära samhällskontraktet är en förutsättning för ett mångreligiöst samhälle, men behöver fördjupas och bli mindre lomhört i relation till minoritets­kulturerna. Det behövs en insikt om att riter, kulturell identitet och socialetik inte låter sig begränsas till den privata sfären. Här uttrycker religion samhälleliga frågor som fordrar ett politiskt förhållningssätt."
Det där stycket får mig att undra över om inte debattörerna har slösat med nattvardsvinet. Samhället är befriat från religiöst förtryck och nu börjar svartrockarna testa tricket med att skicka fram islam som en testballong.

Fungerar det, kan de kristna sedan hävda traditionellt företräde och kräva en ny samhällsordning.
"Vi kan få en för religionsfriheten besvärlig allians mellan rasism, okunnighet om religion och ett ängsligt värnande om svenska lösningar. Det reser krav på att religionsfriheten måste begränsas, inte sällan på sätt som står i strid med de mänskliga rättigheter vi byggt upp efter erfarenheterna från andra världskriget."
Det är just för att värna religionsfriheten som islam måste anpassas till civiliserade normer och inte motsatsen. Det naiva folket börjar i fel ände. Problemet är bara att islam, till skillnad mot kristendomen, inte får anpassas.

Artikelavslutning "Är vi redo att älska juden och muslimen?"

Mitt svar: Ja, men det innebär inte att vi älskar de rituella tokigheterna i islam. Debattörerna blandar ihop religionen och religionsutövarna på ett pinsamt enfaldigt sätt här.

Muslimer och judar är samma sorts människor som ateister, hinduer, buddhister och kristna. De är bara fångade i ett religiöst ritualiserat tvångssystem som alla personer med ogrumlat sunt förnuft, ser som andlig fångenskap.

Inlägg om islamkramandet
här och här

0 kommentarer: